Snusmumriken

Dag 9, 10, 11 & 12 – Feber & Orosmoln

 

 

Dag 9

Dagen började med oro. Jag oroar jag ihjäl mig. Igår var jag orolig att tippen inte var definierad nog, men har försökt få in ett mantra att det är bara 9 dagar sedan op. Tippen är svullen som fasiken. Men har en tendens att bli besatt av småsaker, och verkligen övertänka, så det är jättesvårt att vara logisk.

 

Idag har jag oroat ihjäl mig över radixen. Det är alltså den punkt mellan ögonen där näsan “börjar”.

 

 Precis mellan ögonen

 

Innan operationen hade jag tänkt påminna Igor att jag ville ha en markerad panna och början på näsan. Men tänkte sedan – så är det ju på hans datorbild, inte ska jag vara övertydlig. 

 

Såklart nu är näsan svullen, och min markerade radix helt borta. Näsan bara överför från pannan utan början eller slut. Igår när jag kollade i spegeln var det något som störde mig, och idag förstår jag vad. Det ser inte naturligt ut alls.

 

 Svullen & formlös

 

Försöker få förtröstan från realself då jag inte kommer in på plastikoperationsforumets hemsida. Alla kirurger som svarar där säger man blir svullen mellan ögonen och att man ska vänta tålmodigt så ska försöka. Önskar jag hade sagt nåt till Igor igår, men när jag såg min näsa var jag ju i chock. Tänkte det måste vara för att jag är ovan att se mig själv så. Men tror nu det beror just på näsryggen.

 

För att distrahera tankarna gick jag på en promenad. Min första ensam! Det gick sådär. Det är därför denna bloggpost är försenad samt den från operationsdagen. Jag mådde sämre och sämre desto längre jag gick, näsan bultade och jag begav mig hemåt. Kände mig helt orkeslös och konstig. Insåg jag gick från att vara sängliggandes till att plötsligt idag bete mig som om jag vore helt återställd. Kroppen hängde inte med min pigga hjärna.

 

 Ni ser inte mina ögon men gud vad trött jag var... dumt beslut

 

Slutade i sängen där jag tog tempen. Feber. Inte allvarligt men misstänkte det då jag alltid får en känsla av att allt är konstigt, lite på låtsas. En overklighetskänsla.

 

Jobbar imorgon men ska annars inte promenera mer än runt huset. Opererades bara för en vecka sedan. Måste komma ihåg det. 

 

Dag 10

Febern blev bara värre idag. Skulle ha återvänt till arbetet nu, 10 dagar efter operationen. Men det blev inte så. Det är inte en kraftig feber, mild, men tillräckligt för att jag skulle må jättedåligt. Känns mest tungt att skapa till krångel på arbetsplatsen. Mamma känner jag ska vara ledig minst en vecka till, men hoppa verkligen det inte blir så! 

 

TMI-varning igen men försökte få bort lite hårdnat blod/snor och fick också ut ett stygn! Blev helt paff och kollade noga men inget blödde, inga hudbitar som stack ut. Tror det är lugnt eftersom dessa stygn är sådana som löser upp sig själva. Men försök göra bättre än mig – peta inte för mycket i näsan!!! Mvh petar konstant pga perfektionist

 

För alla er veganer därute: fråga vad stygnen är gjorda av till kirurgen. De som löses upp av sig själva är skapta av kollagen från djur, de heter catgut suture men kommer inte från katter, dock från tex får. 


Dag 11

Mår sakta bättre och bättre. Stygnen inuti näsan irriterar ihjäl mig, bakteriedödande salvan är slut så använder nu tops å olivolja. Försöker verkligen vara försiktig, måste påminna mig själv att min näsa har en fraktur! samt attnässkiljeväggen är ju liksom totalt opererad på. Måste vara snäll. Imorgon blir det jobb trots att jag fortfarande känner mig förkyld.


Jag ringde inte kliniken när jag fick feber. Jag var beredd på att det är en möjlig komplikation efter näsplastik. Kroppens immunförsvar är ju nedsatt efter en operation, och med massa saker kroppen ska läka är det lätt att bli febrig.

Om jag hade mått värre, alltså inte kunnat äta/sitta upp hade jag ringt kliniken och meddelat. Men eftersom det ändå var en "mild" feber, tillräckligt hög för att påverka mig men inte till den grad jag blev svårt febrig. Det är möjligt det var en förkylning, och det är inte mycket en läkare flera timmar bort kan göra åt det.

DOCK om febern nu inte hade släppt i eftermiddag hade jag kontaktad kliniken efter några dagar. Då är det möjligt man har fått en infektion, så jag säger inte att man ska strunta i sådana symptom. Men att inte stressa och ta dagen som den kommer. Det gick bra nu, men jag är inte helt återställd än. Alla läker olika, vissa kan jobba efter 3 dagar vissa efter 3 veckor. Ta det lugnt och lyssna på din kropp!

 

Dag 12

 

Första dagen utan tejp! Jobbar i reception och ville inte ha tejp. Det gick superbra i kanske två timmar, sedan började de spänna å bulta. Det liksom "tinglar" i huden. Svårt att förklara. Men det är distraherande och jobbigt även om det inte gör ont. Ska ha tejp imorgon trots jobb.

Det roliga var att två medarbetare inte märkte alls att jag gjort något med näsan! Trots att de visste om det innan. De blev förvånade när jag berättade att kirurgen hade frakturerat näsbenet haha. De trodde det var bara på insidan jag skulle fixa. Så trots att man själv är hypermedveten om näsan är ju andra människor inte det. Så våga er ut trots lite blåmärken och svullnad, det kommer gå bra!

På bilden ovan visar jag att ena näsborren buktar in lite. Har känt lite på näsan idag (försiktigt!!!) å där går det inåt, det känns tydligt men syns inte. Tur. 

Har även märkt en förhårdning på vänstra sidan av näsbenet (sett utifrån vårt perspektiv). Det syns inte men känns! Det är under ögat och hårt men känns nästan som det är rörligt? Har gjort lite googling och det är en vanlig plats för kirurgen att frakturera och därför kan man "känna" att det blir hårt eller till och med att det syns på utsidan! Det kan försvinna av sig själv. Eftersom det inte syns är jag inte orolig men tänker ändå informera min kirurg så han har koll.

 
Min favoritsida av näsan just nu. Kan inte fatta detta är MIN profil.

Bild för jämförelse
 
 
Här är dock det som stressar mig mest. Här är mina två profiler. En älskar jag trots svullnad, den andra gav mig svårt ångest denna morgon när jag tog bort tejpen och såg att det liknade en papegojas näbb. Denna bild är inte tagen då (mådde för dåligt för att dokumentera) utan ikväll. Det ser mycket bättre ut nu vilket tyder på att det innan var svullnad. Men fyfan vad lik den var en pollybeak. Ska skriva lite mer om den komplikationen samt andra jag nojat mig sönder över i ett framtida inlägg. Svårt att hitta svenska källor om alla problem som kan uppstå så ska försöka sammanfatta alla mina sena panik-googlingar av olika problem. 

Men just nu tror jag formlösheten, att "radixen" går direkt till pannan och att toppen är så odefinierad (bad om en definierad tipp vid korta mötet innan op) beror på svullnad. Det är bara 12-dagar efter operation. Men det är tuffare än jag trodde, tror vi alla har överanalyserat våra näsor så det är svårt att bara stänga av det för att man har gått igenom näsplastk! Om något blir det värre. Är just nu i en fas jag analyserar alla andras näsor... det är svårt att sluta tänka. 

Man vet att alla får svullnad men det är som mest tydligt när det är din egen näsa som påverkas. Andras svullnad har jag aldrig tyckt ens ser uppsvällda ut, så därför var det lite svårt att vänja sig vid det även fast man VET att alla opererade går igenom samma sak. 

Vet ni hur man slutar noja? I mina svagaste stunder googlar jag om sekundär näsplastik. Även fast jag är nöjd för VEM VET vad som kan uppstå 2-3 månader efter...

Måste skriva ett inlägg om komplikationer, om än bara för att lätta på min egna börda.

PS. Ursäkta oljig näsa på bilderna, skonsammaste sättet att ta bort tejpen på! 
Dag 8 – Gipsborttagning

FÖRLÅT för min sena uppdatering! Mådde bra hela dagen för gipsborttagningen men sedan sämre och sämre. Kändes som om allt var overkligt och all ork jag lyckats få efter dagar i sängen var som bortblåst. Tog tillslut tempen och det var feber. 

Skulle ha återvänt till jobbet igår, men kunde inte ens idag. Dock har febern släppt nu och jag börjar känna mig mer och mer återställd. Det suger när man äntligen känner att orken har återvänt och så försvinner den på en gång. Ska berätta mer ingående om allt detta i ett separat inlägg: varför man kan få feber, varför jag inte ringde min kirurg, och hur dagarna efter gipsborttagningen har varit.


 

 

 

 

Det var dagen med stort D. Längtade nog mest efter att bara bli av med gipset och septumplattorna (plastskenorna), att se näsan kändes jobbigare med allt jag vet om svullnaden. Om man kollar online är det enorm skillnad på 1 månad/6månader/1 år. Jag var livrädd för att bli besviken.

 

 Solsken i Lidingö. Ingen stirrade när vi tog en glass (i skuggan). Haha de måste vara vana.

 

Vi kom i god tid till kliniken. Utanför träffade jag en tjej som också skulle ta bort gipset. Vill inte berätta för mycket för det är hennes sak, men det var så skönt att få utbyta erfarenheter och känna sig mindre ensam i det här. Älskar stödet man kan känna från en främling <3

 

Igor är ju fåordig men det passar mig helt ok. Gipsborttagningen gick väldigt fort. Och ont gjorde det. Har redan blivit varnad att Igor inte är särskilt mjuk och det riktigt kändes på näsan när han tryckte. Han kikade väldigt mycket i näsan och bedömde det hade läkt bra. Så septumplattorna åkte ut också! Hurra!!! 

 

Jag hade förberett mig genom anekdoter och youtube att det skulle vara det mest smärtsamma i mitt liv. Förberedde mig för det. Hörde hur han klippte bort stygnen. Väntade. Och väntade… Tillslut insåg jag att de redan var ute? Hur ens?! Är det möjligt?

 

 Den enda bilden utan tejp. Snygg vinkel ;)

 

Han kallade mig till spegeln och där fick jag stå och titta på näsan. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag trodde jag var en av de som skulle vara överlycklig, gråta av lättnad, allt var en förbättring liksom. Men jag blev en av dem jag aldrig trodde jag skulle bli. De melankoliska.

 

Det är kliché men det är ovant att se sig själv med en ny näsa. Jag var varken nöjd eller missnöjd. Nu var den också väldigt svullen och formlös, men trodde ändå jag skulle vara gladare. Kanske hälsosamt att man är lite melankolisk, jag har haft samma näsa i 23 år och 19 dagar. Måste bara vänja mig vid denna först. 

 

 Den hänger inte lika mycket. fortfarande ojämna näsborrar

 

 Kan inte fatta att detta är MIN näsa i profil. Min mest hatade vinkel har iaf nu blivit min mest älskade.
 
 Den är kortare, rakare, tippen är lyft.

 

Det bara rann ur näsan efter Igors rotande. Fick använda näsblöja igen den dagen.
 
Men det jag känner mig begeistrad över är i alla fall andningen! Igor gav mig klartecken att börja använda nässprej. Testade det i tisdags när min näsa var känslig från undersökningen. Och på onsdag började jag irritera mig på all luft som kom ur näsborren. Är helt enkelt inte van att kunna andas så bra? Så hittills har det målet uppfyllts med råge. Är hur nöjd som helst. Det är konstigt att stirra upp i näsgångarna å se att de är helt fria, att det är sådär det SKA se ut. Tack Igor!

 

Fick också instruktioner till tejpandet samt tejp. Men glömde fråga det uppenbara. Hur länge ska jag tejpa? Vilka tider? Dygnet runt å sedan byta eller bara byta när det faller av?  

Har skapat en egen rutin tills jag får svar från kliniken. Skulle kunna ringa å få svar fortare men känns inte bråttom. Vill inte irritera näsan i onödan så byter tejp när den här börjar flagna av. Tills vidare.

 

Kan vara helt inbillning men känner fler blickar med hudfärgad tejp på näsan än gips? Känner ingen skam men kan bero på att ha bytt från storstadsmiljö till småstads. Folk är väl mer vana där än här?

 

Men att äntligen vara utan gipset är så skönt! Och plattorna! De skavde och värkte när jag rörde ansiktet för mycket. Det enas som gör ont nu är näsbenet och när jag böjer mig fram för mycket. Mår så bra nu så glömmer bort att ta det försiktigt. 

 

Reaktioner från vänner å familj har bara varit fantastiska. Är så himla lyckligt lottad om jag får säga det för hundrade gången. Skönt att ha byggt upp en krets av positiva stöttande människor i min omgivning.

En summering av mina dagar med feber kommer imorgon!

Dag 7 – Mamma, pappa, jag har något att berätta för er
 

Jag vet att för många så funkar det för dom att sätta sig med sina föräldrar och bara berätta ALLT. Om hur ens näsa inte passar ens ansikte. Hur jävla dåligt man mår- Hur jävla dåligt man blivit behandlad pga den. Kanske detta är enda utvägen för att man ska må BRA.

 

Å i många fall så funkar det. Föräldrarna kanske har vet att  flera år hur du känner om just din näsa. De kanske inte förstår allt men det viktigaste för dem är din lycka.

 

Kanske du bor hemma, kanske de sponsrar dig, kanske inte.

Men för mig funkade det här sättet inte. Det skulle aldrig ha fått min mamma och pappa att stå vid min sida. Uppoffra en vecka av sina liv åt att bara ta hand om mig. Över självaste midsommar.

För visst, jag gillade inte min gamla näsa, och ja jag hade gärna förändrat den – men jag är så himla nöjd med mig själv. 

Alltså självförtroendet gällande just mitt utseende, allt från näsa å kropp var på topp.

Självhats-snacket hade aldrig funkat.

Så jag valde att presentera min sida av saken: jag älskar mig själv så därför vill jag ändra näsan.

 

Jag tror inte man kan få fantastisk självkänsla över en natt, men av att bara utstråla lite av det kan man få folk att köpa mycket. Även de som är kritiskt inställda till plastikoperationer kan ändå “acceptera” en självsäker persons syn på det hela.

 

För mig funkade det att:

- Kunna presentera en ungefärlig plan

Jag öppnade inte upp mig mig någon innan jag förstod vad som behövdes göras för att uppnå mina mål. Det innebär grundläggande research om olika möjligheter, kliniker, kirurger och operationssätt

 

– Kunna förklara vad näskirurgi är

Ja, jag vill andas bättre men hur? Samt, vad måste kirurgen göra för att få bort knölen på näsbenet? Att bara ha grundläggande kännedom om hur näsan är uppbygd kan gå en lång väg. Speciell när de börjar ha frågor – det imponerar om du har lite koll på vad som kommer hända din näsa. Rekommenderar denna sida för grundlig genomgående information om hur näsoperationer går till.

 

 Bild från här. Följ gärna länken – bra info om näsplastik!

 

– Kunna bemöta oro på ett konstruktivt sätt

Var medveten om riskerna med näskirurgi, så när dina släktingar/familj oroar sig har du svaret! Tänk om de bryter näsbenet? Tänk om något går fel under operation? Att kunna lugna deras oro å få deras tillit är grunden till att genomföra operationen med stöd.

 

Jag räknar med att den som genomför näskirurgi är vuxen, och även om du är ung vuxen innebär det mer ansvar. All denna forskning om näskirurgi hoppas jag du ändå skulle ha gjort. Det förenklar också ditt möte med kirurgen när du förstår vad hen kommer behöva göra med din näsa för att uppnå det resultat du vill ha. 

 

Mina föräldrar behövde bara veta att jag var säker på min sak. Det ledde till att de även litade på mitt val av klinick och kirurg och metod. Jag kunde lägga fram för och nackdelar om alla kirurger, operationssätt och tider. Hitta vad din familj behöver från dig när du berättar om din näsplastik. Om de är föräldrar som oroar sig mycket, gå inte runt det, ta upp alla komplikationer direkt och att du har övervägt dem och hur det inte alls är så farligt. Om de oroar sig för att du ska ångra ditt val, ta upp att du inte ska få en ny näsa – du ska få din riktiga näsa, den du ser i spegeln redan och var menad att ha. 

 

 

Vissa vill inte berätta för andra än de närmsta att man ska, eller har, genomgått näskirurgi. För mig ville jag aldrig hålla det hemligt. Men det är fortfarande väldigt privat, så till de i min yttersta omkrets får de bara veta jag ska genomgå näskirurgi för andningen, om de frågar nu efteråt får jag vara ärlig. Jag har då inte ljugit utan har svarat ärligt på följdfrågor från början. 

 

För mina vänner gjorde jag ingen stor grej av det. Jag presenterade det som att jag ska göra en jätterolig sak för mig själv, för andningen och utseendet. Och gick in i detalj om att leta kirurger så de skulle förstå detta inte var ett imuplsbeslut, utan nått jag riktigt jobbat hårt med att uppnå. Detta uppskattade dem för de är fantastiska <3 och sålänge jag är lycklig finns det ingen anledning att missunnas mig detta. Jag vet alla inte har sådan tur, och kan få höra många trångsynta åsikter. Då gäller det att presentera din åsikt på ett bra sätt. Ja de kanske aldrig skulle operera nåt och det känns “fake”, men nu har DU gjort detta val inte de, och du vill göra det här.

 

Var ärlig men ha också lite skinn på näsan: i slutändan ber du om stöd, men inte tillåtelse av någon annan, mamma, pappa, syskon, vänner, pojk- eller flickvänner. Du ska göra det här! frågan är bara om de andra vill vara med på din resa eller vara utanför den. 

 

  

Jag fattar alla inte är lika lyckligt lottad som mig. Så tillägnar denna post till superhjältarna i mitt liv. Jag berättade vad jag ville göra, men klargjorde att jag ska göra detta med mina pengar och att jag fixar allt själv! Om de vill behöver de inte vara involverade alls. Men nu när mina föräldrar trots min självständighet valde att hjälpa mig kan jag inte vara lyckligare. Att ha en plats att bo på, få mat, men också omtanke är höet ovärderligt när man ligger där nyopererad och svag.

 

Speciellt bra är det att ha någon som kan dra ut tamponaderna!


Nu ska jag åka till kliniken å ta bort gipset, så sjukt spännande! Uppdaterar om det senare.