MENY
Hej igen! Fick en svacka som är över för nuvarande. Det var en kombination av dålig sömn och förkylning triggade en mini-episod av min psykiska sjukdom. Ett inlägg kommer om det, finns förvånansvärt lite online om hur det är att genomgå skönhetsoperationer som psykiskt sjuk. Så vill liksom dela med mig av mina erfarenheter! (Bipolär sjukdom för de intresserade.)
Har en massa före- och efterbilder att dela med mig! 20 dagar känns som en bra tidpunkt att dela med sig av dem, tänker sedan nog fortsätta månad för månad. Är intresserad att följa hur stor skillnad svullnad gör till exempel då det tar ju upp till ett år att avta (enligt vissa källor FLERA år heh).
Men innan det vill jag dela med mig av en mer personlig anekdot i näsplastikresan. I tisdags skulle jag bestämt köpa mer somriga kläder som ändå passar på jobbet. Jag hade ju mer energi och känner mig som vanligt när jag är hemma. Tog av tejpen som börjat se riktigt ruskig ut och sminkade mig. Kände mig så fräsch å levande haha. Svårt att få det att låta normalt, men när man har varit inburad så länge så känns vardag härligt.
Fick ont i huvudet så fort vi klev in på HM, mådde illa å kände mig febrig, det är alltså lättare att känna sig återställd hemma än ute. Så mitt råd är att göra allt försiktigt, stressa inte din kropp – alla läker i olika takt.
Men nu till det fantastiska, när jag var i provrummet med mina 100 klänningar så kollade jag först bara i spegeln som man ser sig själv framifrån. År av att lära sig undvika min profil gjorde att jag först inte märkte den, men sedan när jag vände mig om såg jag den:
Fast jag tar bilder på den varje dag och bevakar den i spegeln var det nåt helt annorlunda att se den i en sådan familjär plats. Min nya profil.
Jag blev nästan lite tårögd. Alla har nåt de helst skulle vilja ändra på sig själv och min profil var den grejen. Å nu har jag gjort det, å än hur slutresultatet blir så går det inte att sätta ett pris på känslan jag fick i provrummet. För första gången gillade jag vad jag såg.
Gud vilken skillnad!!!!! Har vant mig mer och mer med min nya näsa för den gamla känns helt overklig, detta är näsan jag alltid haft när jag sett mig i spegeln - den på bild är familjär men främmande. Detta känns mer rätt.
Igår, dag 19 tog jag även bilder som jämförde näsan när jag ler stort. Det var mitt främsta estetiska problem, jag kan leva med en hump men kändes jättejobbigt att konsant vara medveten om näsan så fort jag log – å jag vill le! Skratta och va glad utan att konstant vara medveten om näsan.
Såhär såg det ut innan:
Men vad tycker ni? Ser det bra ut hittills?
3