Jag vet att för många så funkar det för dom att sätta sig med sina föräldrar och bara berätta ALLT. Om hur ens näsa inte passar ens ansikte. Hur jävla dåligt man mår- Hur jävla dåligt man blivit behandlad pga den. Kanske detta är enda utvägen för att man ska må BRA.
Å i många fall så funkar det. Föräldrarna kanske har vet att flera år hur du känner om just din näsa. De kanske inte förstår allt men det viktigaste för dem är din lycka.
Kanske du bor hemma, kanske de sponsrar dig, kanske inte.
Men för mig funkade det här sättet inte. Det skulle aldrig ha fått min mamma och pappa att stå vid min sida. Uppoffra en vecka av sina liv åt att bara ta hand om mig. Över självaste midsommar.
För visst, jag gillade inte min gamla näsa, och ja jag hade gärna förändrat den – men jag är så himla nöjd med mig själv.
Alltså självförtroendet gällande just mitt utseende, allt från näsa å kropp var på topp.
Självhats-snacket hade aldrig funkat.
Så jag valde att presentera min sida av saken: jag älskar mig själv så därför vill jag ändra näsan.
Jag tror inte man kan få fantastisk självkänsla över en natt, men av att bara utstråla lite av det kan man få folk att köpa mycket. Även de som är kritiskt inställda till plastikoperationer kan ändå “acceptera” en självsäker persons syn på det hela.
För mig funkade det att:
- Kunna presentera en ungefärlig plan
Jag öppnade inte upp mig mig någon innan jag förstod vad som behövdes göras för att uppnå mina mål. Det innebär grundläggande research om olika möjligheter, kliniker, kirurger och operationssätt
– Kunna förklara vad näskirurgi är
Ja, jag vill andas bättre men hur? Samt, vad måste kirurgen göra för att få bort knölen på näsbenet? Att bara ha grundläggande kännedom om hur näsan är uppbygd kan gå en lång väg. Speciell när de börjar ha frågor – det imponerar om du har lite koll på vad som kommer hända din näsa. Rekommenderar denna sida för grundlig genomgående information om hur näsoperationer går till.
– Kunna bemöta oro på ett konstruktivt sätt
Var medveten om riskerna med näskirurgi, så när dina släktingar/familj oroar sig har du svaret! Tänk om de bryter näsbenet? Tänk om något går fel under operation? Att kunna lugna deras oro å få deras tillit är grunden till att genomföra operationen med stöd.
Jag räknar med att den som genomför näskirurgi är vuxen, och även om du är ung vuxen innebär det mer ansvar. All denna forskning om näskirurgi hoppas jag du ändå skulle ha gjort. Det förenklar också ditt möte med kirurgen när du förstår vad hen kommer behöva göra med din näsa för att uppnå det resultat du vill ha.
Mina föräldrar behövde bara veta att jag var säker på min sak. Det ledde till att de även litade på mitt val av klinick och kirurg och metod. Jag kunde lägga fram för och nackdelar om alla kirurger, operationssätt och tider. Hitta vad din familj behöver från dig när du berättar om din näsplastik. Om de är föräldrar som oroar sig mycket, gå inte runt det, ta upp alla komplikationer direkt och att du har övervägt dem och hur det inte alls är så farligt. Om de oroar sig för att du ska ångra ditt val, ta upp att du inte ska få en ny näsa – du ska få din riktiga näsa, den du ser i spegeln redan och var menad att ha.
Vissa vill inte berätta för andra än de närmsta att man ska, eller har, genomgått näskirurgi. För mig ville jag aldrig hålla det hemligt. Men det är fortfarande väldigt privat, så till de i min yttersta omkrets får de bara veta jag ska genomgå näskirurgi för andningen, om de frågar nu efteråt får jag vara ärlig. Jag har då inte ljugit utan har svarat ärligt på följdfrågor från början.
För mina vänner gjorde jag ingen stor grej av det. Jag presenterade det som att jag ska göra en jätterolig sak för mig själv, för andningen och utseendet. Och gick in i detalj om att leta kirurger så de skulle förstå detta inte var ett imuplsbeslut, utan nått jag riktigt jobbat hårt med att uppnå. Detta uppskattade dem för de är fantastiska <3 och sålänge jag är lycklig finns det ingen anledning att missunnas mig detta. Jag vet alla inte har sådan tur, och kan få höra många trångsynta åsikter. Då gäller det att presentera din åsikt på ett bra sätt. Ja de kanske aldrig skulle operera nåt och det känns “fake”, men nu har DU gjort detta val inte de, och du vill göra det här.
Var ärlig men ha också lite skinn på näsan: i slutändan ber du om stöd, men inte tillåtelse av någon annan, mamma, pappa, syskon, vänner, pojk- eller flickvänner. Du ska göra det här! frågan är bara om de andra vill vara med på din resa eller vara utanför den.
Jag fattar alla inte är lika lyckligt lottad som mig. Så tillägnar denna post till superhjältarna i mitt liv. Jag berättade vad jag ville göra, men klargjorde att jag ska göra detta med mina pengar och att jag fixar allt själv! Om de vill behöver de inte vara involverade alls. Men nu när mina föräldrar trots min självständighet valde att hjälpa mig kan jag inte vara lyckligare. Att ha en plats att bo på, få mat, men också omtanke är höet ovärderligt när man ligger där nyopererad och svag.
Speciellt bra är det att ha någon som kan dra ut tamponaderna!
Nu ska jag åka till kliniken å ta bort gipset, så sjukt spännande! Uppdaterar om det senare.
Hallå vad händer??
1