Snusmumrikens Näsa -

FÖRLÅT för min sena uppdatering! Mådde bra hela dagen för gipsborttagningen men sedan sämre och sämre. Kändes som om allt var overkligt och all ork jag lyckats få efter dagar i sängen var som bortblåst. Tog tillslut tempen och det var feber.

Skulle ha återvänt till jobbet igår, men kunde inte ens idag. Dock har febern släppt nu och jag börjar känna mig mer och mer återställd. Det suger när man äntligen känner att orken har återvänt och så försvinner den på en gång. Ska berätta mer ingående om allt detta i ett separat inlägg: varför man kan få feber, varför jag inte ringde min kirurg, och hur dagarna efter gipsborttagningen har varit.

Det var dagen med stort D. Längtade nog mest efter att bara bli av med gipset och septumplattorna (plastskenorna), att se näsan kändes jobbigare med allt jag vet om svullnaden. Om man kollar online är det enorm skillnad på 1 månad/6månader/1 år. Jag var livrädd för att bli besviken.

Solsken i Lidingö. Ingen stirrade när vi tog en glass (i skuggan). Haha de måste vara vana.

Vi kom i god tid till kliniken. Utanför träffade jag en tjej som också skulle ta bort gipset. Vill inte berätta för mycket för det är hennes sak, men det var så skönt att få utbyta erfarenheter och känna sig mindre ensam i det här. Älskar stödet man kan känna från en främling <3

Igor är ju fåordig men det passar mig helt ok. Gipsborttagningen gick väldigt fort. Och ont gjorde det. Har redan blivit varnad att Igor inte är särskilt mjuk och det riktigt kändes på näsan när han tryckte. Han kikade väldigt mycket i näsan och bedömde det hade läkt bra. Så septumplattorna åkte ut också! Hurra!!!

Jag hade förberett mig genom anekdoter och youtube att det skulle vara det mest smärtsamma i mitt liv. Förberedde mig för det. Hörde hur han klippte bort stygnen. Väntade. Och väntade… Tillslut insåg jag att de redan var ute? Hur ens?! Är det möjligt?

Den enda bilden utan tejp. Snygg vinkel ;)

Han kallade mig till spegeln och där fick jag stå och titta på näsan. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Jag trodde jag var en av de som skulle vara överlycklig, gråta av lättnad, allt var en förbättring liksom. Men jag blev en av dem jag aldrig trodde jag skulle bli. De melankoliska.

Det är kliché men det är ovant att se sig själv med en ny näsa. Jag var varken nöjd eller missnöjd. Nu var den också väldigt svullen och formlös, men trodde ändå jag skulle vara gladare. Kanske hälsosamt att man är lite melankolisk, jag har haft samma näsa i 23 år och 19 dagar. Måste bara vänja mig vid denna först.

Den hänger inte lika mycket. fortfarande ojämna näsborrar

Kan inte fatta att detta är MIN näsa i profil. Min mest hatade vinkel har iaf nu blivit min mest älskade.

Den är kortare, rakare, tippen är lyft.

Det bara rann ur näsan efter Igors rotande. Fick använda näsblöja igen den dagen.

Men det jag känner mig begeistrad över är i alla fall andningen! Igor gav mig klartecken att börja använda nässprej. Testade det i tisdags när min näsa var känslig från undersökningen. Och på onsdag började jag irritera mig på all luft som kom ur näsborren. Är helt enkelt inte van att kunna andas så bra? Så hittills har det målet uppfyllts med råge. Är hur nöjd som helst. Det är konstigt att stirra upp i näsgångarna å se att de är helt fria, att det är sådär det SKA se ut. Tack Igor!

Fick också instruktioner till tejpandet samt tejp. Men glömde fråga det uppenbara. Hur länge ska jag tejpa? Vilka tider? Dygnet runt å sedan byta eller bara byta när det faller av?

Har skapat en egen rutin tills jag får svar från kliniken. Skulle kunna ringa å få svar fortare men känns inte bråttom. Vill inte irritera näsan i onödan så byter tejp när den här börjar flagna av. Tills vidare.

Kan vara helt inbillning men känner fler blickar med hudfärgad tejp på näsan än gips? Känner ingen skam men kan bero på att ha bytt från storstadsmiljö till småstads. Folk är väl mer vana där än här?

Men att äntligen vara utan gipset är så skönt! Och plattorna! De skavde och värkte när jag rörde ansiktet för mycket. Det enas som gör ont nu är näsbenet och när jag böjer mig fram för mycket. Mår så bra nu så glömmer bort att ta det försiktigt.

Reaktioner från vänner å familj har bara varit fantastiska. Är så himla lyckligt lottad om jag får säga det för hundrade gången. Skönt att ha byggt upp en krets av positiva stöttande människor i min omgivning.

En summering av mina dagar med feber kommer imorgon!