Snusmumriken

Hur kan men samtidigt vara livrädd för något och ändå längta med hela jävla själen efter det? Så känner jag just nu.

 

Försöker smälta att vid denna tid imorgon denna tid kommer jag ha en ny näsa. Tänk att berätta det för 10-åriga Snusmumriken. Min näsa växte liksom till sig innan resten av jag gjorde det. Det är komiskt att se bilder på världens sötaste lilla tjej och sedan bam! Näsan.

 

Ja jag har blivit retad för näsan. Ja jag har stått det tonårshormonell och hatat sönder på ansiktet och kroppen men mest den där stora näsan. 

 

Jag har länge forskat å sökt och spenderat timmar med att kika igenom före och efter bilder. 

 

Men jag trodde aldrig seriöst jag skulle ha chansen att bli en av dem. 

 

Man slutar vara tonåring, plötsligt är man vuxen, och självförtroendet växte ikapp näsan.

 

Idag trivs jag med mig själv. Dör inte av några extra kilon, eller rynkor, eller näsa som krokar sig vid skratt. 

 

Plötsligt en dag tittade jag på bankkontot och tänkte 'Vad ska jag göra med alla dessa pengar'. 

 

Och en barndomsdröm blev sann. Imorgon opereras jag! Funktionell & estetisk näsplastik. Hela totala alltet.