Snusmumrikens Näsa - Dag 6 – Ljuset i slutet av tunneln

Första dagen jag faktiskt vaknade utan darrande armar och skakiga ben. Känns äntligen som att återhämtningen faktiskt är ett återhämtande. Applicerade SPF på synliga kroppsdelar för en kort (5 minuters) promenad med pappa. Skönt att röra på sig. Mindre skönt att bli svettig av att gå i den långsammaste takten någonsin. En dag i taget.

Näsan spänner fortfarande under gipset men det känns mindre jobbigt. När jag försiktigt gjorde rent med tops inne i näsborrarna kände jag att de var mindre känsliga. Det gör fortfarande ont att gäspa, men kan pressa ihop läpparna lite nu trots min konstanta Grinchen-look.

Vem orkar noppa ögonbrynen liksom

På måndag är det gipsborttagning och vill bara spola fram tiden! Hoppas plastskenorna också tas ut men är glad med alla utvecklingar. När allt känns så besvärligt påminner jag mig själv om slutresultatet. Det känns redan värt det. Dock skaver skenorna jobbigt och ett stygn(?) tror jag kittlar en av näsborrarna. Superjobbigt men är småpotatis i det stora hela.

Filifjonkan!!!!!

Här kommer en före-bild som referens:

Älskar min farfars starka gener. Näsor är historia <3

Jag hatar den faktiskt inte! Är romantisk av mig och tänker på alla generationer svenskar som blött och lidit för att denna näsa ska komma till. Men det var aldrig näsan jag såg i spegeln, utan bara näsan på bilder. Jag var aldrig fäst vid den, men utan andningsproblemen hade jag aldrig spenderat så mycket pengar på att förändra den.

Det som bar jobbigast händer när näsan animeras. Men tänker gå mer ingående på det efter gipsborttagningen då jag får lite bättre före/efter-bilderr (trots svullnad).

Men visst kan man redan se en skillnad? Kanske blir en snusmukrik istället för filifjonka trots allt.